Ensam och Obekväm
Början.
Ops! förlåt för orden! men det är ungdomsböcker jag ''skriver''.
Handling: Emilia är mitt namn, och 14 år och har kort svart hår. Blek hy och alldeles ensam, Min mamma dog i en bilolycka, men nu bor jag med min pappa och hans störda ny tjej. Jag verkligen hatar henne! pappa bryr sig bara om henne, och hon ska vara så jävla snäll och rolig. Ha! inte ett skit. Jag är den mest nördigaste i skolan, och alla mobbar mig hur som helst, jag är aldrig bjuden till fester, jag blir kallad massa fula ord. Dem tror att jag är någon sorts docka man kan springa och kasta i golvet och paja dockans plast hjärta.
Det är inte mitt fel att jag är alldeles blek, Det är inte mitt fel att jag blir drabbad av dem i min skola så här. Det är väl inte mitt fel? ska dem gå och trycka ner mig varenda dag? hur ska det sluta egentligen? tänker jag i huvudet när jag sitter i korridoren ensam. Jag fäller en tår och kollar mig omkring, sedan kollar jag upp mot klockan. Klockan har precis slagit 5 i halv tre, snart börjar vår sista lektion. Om ungefär 5 minuter, min första tanke som kommer upp i huvudet efteråt var, jag måste skynda mig till biblioteket, där är alltid massa lärare. och där kan jag vara säker utan att bli mobbad eller sånt, förutom blickar,''oj-förlåt-mig-så-hemskt-mycket'' repliker och hånfulla skratt, men det är väll inte så illa gemfört med allt annat skit jag får?
Jag springer bort till biblioteket, men precis innan jag kommer till biblioteket kom Hans,Isak och Robin gåendes i gången. Jag känner hur jag får en rädsla och hur mitt hjärta slår hårt. . '' Jag hann inte! '' tänkte jag och stod stilla.
- Hahaha! kolla soppan! skrattar Isak som går i mitten, ledaren i gänget ungefär. Hans puttar hårt in mig i väggen och säger med iskalla ögon.
- Gå och dränk dig någonstans! säger han och går i väg igen med gänget. Jag känner hur hela min kropp är skadad. Skadad av hot och ord. jag gråter inom mig, och jag hör skrik inom mig.
Plötsligt kommer det en lärare gående... Fortsättning följer..→
~ This is me ~
This is me, detta är jag. :]
Jag är elva år och heter Saga. Men stavas Sagha♥. Jag började blogg för ungefär ett år sedan, fast på en annan blogg, men jag slutade. Nu börjar jag blogga igen, pga att jag har en önska, och den är stor.
Min önska är om att bli författare♦, alla säger att jag är skit bra och har min egen fantasi och använder
ord som inte man brukar använda vid min ålder och sånt, finns chansen kvar där ute för mig att bli en författare?
Men det hänger på er. jag kommer skriva några delar och sagor här på bloggen, undrar hur det kommer bli.
Gott folk, HJÄLP MIG MED MIN ÖNSKA ♥
